Var ju som sagt på ultraljud igår. Det va ingen bra dag kan jag lova. Bebisen hade dött i vecka 7, men livmodern hade fortsatt att växa, som om bebisen också gjorde det. Vilket resulterade i att jag har haft en massa symptom hela tiden. Nu väntar det en medicinskt abort för att få ut det döda fostret.

Självklart är vi jätte ledsna för det här, men vi försöker att se framåt. Hellre att det hände nu än att det hände senare. Vi blickar framåt och stödjer varandra och försöker igen istället! Nya tag! Det är tur att vi älskar varandra så mycket som vi gör att allting tillsammans blir enklare att klara av.

  Min livs största kärlek!